Alla hjärtans dag har snart passerat, dagens grej är som bekant kärlek. Lite småartiklar i tidningar, bloggar fyllda av tips på kärlekslåtar och av någon okänd anledning har jag lyckats få lyssna på en mängd sådär jobbigt gulligt kära människor som berättat vad deras respektive har gjort för söta saker mot dem för att piffa till kärleken sådär lite extra just idag.
Självklart på den här klyschornas nationaldag måste även jag ägna mej åt klichéer, om än åt motsatt riktning. Dagens låt har följaktligen varit Tom Waits gamla Blue Valentine. En liten avskalad pärla, uppburen av en enkel gitarrslinga låter herr Waits sin röst segla ut och fylla ut all rum med en saknad och en tomhet som bara han kan. Det är egentligen en väldigt waitsisk låt, som för mej framkallar de där känslorna som hans låtar gör när de känns som mest. Den framkallar bilder av en slagen man på ett sunkigt hak som beskrivs som bäst i en roman av Charles Bukowski. Titelns blue och framsidan på skivan den återfinns på säger nog egentligen allt om låtens atmosfär som behövs sägas.
Jag har egentligen inga problem med alla hjärtans dag, men jag tycker att Blue Valentine är den perfekta motsatsen till hur allting ska vara en dag som denna.
2 kommentarer:
casablanca då? :)
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Notebook, I hope you enjoy. The address is http://notebooks-brasil.blogspot.com. A hug.
Skicka en kommentar