fredag 4 maj 2007

Along The Run

Art Of Fighting

Att göra storslagen, känslomässigt laddad popmusik är en konst. Det blir så lätt att band trampar över gränsen och gör svulstig arenarock. Det blir liksom Coldplay av alltihopa och ett försök att trycka ner alla känslor i halsen på lyssnaren. Australiensiska Art Of Fighting är för mig en ny bekantskap, men en trevlig sådan. Senaste veckan har jag lyssnat väldigt mycket på deras andra album Second Storey. En skiva som innehåller storslagen, känsloladdad popmusik. Fast på rätt sätt. Det är storslaget utan att trycka in orkestrar i studion och använda sig av hyperavancerad produktion, istället vackert och utdraget. Det är känsloladdat utan att trycka ner allt i halsen på lyssnaren. Istället går de försiktigt fram och lockar till sig lyssnarens intresse. Det är laddat och förmedlar känslor genom nyanser istället för att lasta på alldeles för mycket i musiken.


Det är kanske ett litet mirakel att Art Of Fighting har lyckats existera sedan sent nittiotal. Består ett band av både ett syskonpar (gitarristen Miles och sångaren Ollie Brown) och ett gift par (Ollie och bassisten Peggy Frew). Det är väl egentligen bara trummisen Marty Brown som inte har några direkt hårda band till någon annan i bandet. Men det är en mix av folk som är som upplagt för att skapa problem, men efter snart tio år som band verkar det funka. Två fullängdare har det blivit hittills, Wires som kom 2001 och Second Storey från 2004. Den sistnämnda rekommenderas väldigt, väldigt varmt.

Art Of Fightings musik skulle jag kanske placera som slow-rock. Klassisk rocksättning, men långt ifrån larmande och tungt, istället finstämt och stillsamt. Ollie Brown, sångaren har en ljus, väldigt fin röst som är som gjord för att lyfta låtarna och verkligen föra fram de små nyanserna. Det är en ny skiva på gång med bandet, Runaways, och förhoppningsvis får den ordentlig distribution från Australien. Art Of Fighting förtjänar all den framgång band som Coldplay, Keane och alla liknande band som spelar ut hela känsloregistret alldeles för hårt. Art Of Fightings musik spelar inte ut det, de lockar in lyssnaren till att känna efter själv. Det är mycket intressantare. Art Of Fighting är än så länge en alldeles för väl bevarad hemlighet.


Vill man lyssna på Art Of Fighting går det bra att göra här>>

Inga kommentarer: