Travis är väl kanske inte på något sätt världens roligaste band. Ett gäng skottar som gör radiovänlig popmusik typ. Trots det har jag ganska länge haft ett ganska ohälsosamt förhållande till dem. De har varit laddade med en massa känslor och associationer, eller det är kanske främst deras andra album, The Man Who. Det är nog den enda plattan i min skivsamling med en sådan laddning att man inte ens överväger att plocka fram och lyssna på den. Den tillhör det förgångna. Trots att det är en relativt sympatisk popplatta har den fått ligga och samla damm i en massa år (bortsett från alla gånger min mor lånat den av mej men nu har hon skaffat ett alldeles eget exemplar av skivan och min får mest stå). Efter The Man Who kändes Travis inte alls speciellt intressanta eller spännande, singlarna på de två efterföljande skivorna skapade inte direkt något sug hos mig att börja lyssna på dem igen och skapa nya associationer till deras musik. Det är först nu, efter att ha blivit tipsad om deras senaste singel Selfish Jean jag visat dem något som helst intresse igen. Det gjorde jag förmodligen rätt i för det kan vara den bästa singeln de har släppt ifrån sej. Det låter som att de står med ena benet någonstans kring Martha & the Vandellas och Supremes och andra benet förankrat i Doves magnifika Black & White Town. Det är glatt, souligt och euforiskt. En livfull rytmsektion blandat med en alldeles utmärkt popmelodi. En självklar stämningshöjare och den förtjänar definitivt att bli sönderspelad på radio.
Man kan lyssna på den här>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar