Det vackra, repetitiva plocket som inleder låten får direkt min uppmärksamhet, En xylofon smyger upp i bakgrunden. Tillsammans tassar de två instrumenten fram i ljuvlig harmoni. När minuten gått av låten dyker de första två stråkarna upp och lägger på ännu ett lager i låtens slinga. Den går runt några varv till, tonar ner till bara gitarren, upp igen, fler stråkar ansluter, det är så otroligt vackert, trollbindande. När låtens sista minut nalkas dyker sången upp, kvinnoröster som ligger över varandra upprepar samma rader om och om igen som ett mantra genom avslutningen av låten; ”Èg er rugla” (som jag skulle tro betyder ungefär ”jag är förvirrad”). Det är så sjukt snyggt. Låten slutar strax under fyra minuter, men det känns alldeles för kort. Låtens underbart repetitiva melodi sätter sig som klister mot hjärnbarken och jag vill bara höra mer, ha på ännu fler lager i slingorna. Låten för tankarna till en gammal speldosa, genom sin upprepning av samma slinga hela tiden, men är så mycket vackrare och fullare av liv.
Låten dök först upp på Amiinas andra EP, Seoul under namnet Ugla och i en något annorlunda form. Den här versionen finns på gruppen första fullängdare, Kurr, som precis släppts. Det är helt klart värt att kolla upp den här kvinnliga isländska kvartetten.
1 kommentar:
Xylofoner som smyger upp i bakgrunden kan betyda att den sexuella frustration som du känner efter att andra välhängda män inte får lika stor plats i ditt liv som bloggen, Ger dig ingen ro att tänka bög.att tänka.ta en v tex och häll på lite mjölk. låt mjölken sugas upp. krama v texen över dig själv och den andra.
Skicka en kommentar