Min första kontakt med den Robert Wyatts Shipbuilding kom när jag införskaffade boxen Rough Trade släppte för att fira sitt 25 års jubileum. Boxen innehöll en hel del bra grejer som jag hört sedan tidigare, men många av låtarna som låg längre bak i bolagets historia hade jag helt missat fram tills dess. Bland de låtarna fanns Shipbuilding. Det var en av de låtar som gjorde absolut starkast intryck på mig i hela samlingen. Det var en sån där låt som man inte kunde släppa, som man återkom till gång på gång.
Det var ett tag sedan jag hörde den sist när jag av en slump sprang på den idag igen. Den sätter mig i samma järngrepp igen som när jag först hörde den. Robert Wyatt sjunger Elvis Costellos text med sin allra vänaste röst och en otrolig känsla. Orden känns som hans egna. Uppbackad av ett arrangemang med en mullrande kontrabas, ett piano och ett smygande trumkomp får låten en sval, lite jazzigt behaglig känsla. Musikerna liksom lunkar fram, utan att stjäla märkbart med uppmärksamhet från Wyatts röst eller låtens text som för mig är själva essensen i låten. Texten är en reaktion mot Falklandskriget som pågick 1982, året innan låten gavs ut. Den tar upp problematiken som uppstod hos många när de engelska hamnstädernas ekonomi började gå upp igen efter en svår period på grund av att de fick bygga skepp som skulle användas i kriget. Samtidigt var många från de här områdena tvungna att se sina söner dra ut i kriget på just de här skeppen, för att kanske aldrig återvända. Elvis Costello själv benämner just den här texten som en av de bästa han någonsin skrivit. Jag kan förstå honom, det är en alldeles lysande text om ett komplext läge, med sysselsättning och tillväxt för regioner på neråtgående på ena sidan och krigets offer och ohyggligheter på den andra.
Lyssna på låten här>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar